Vilken dag det har varit, stress, stress, STRESS på jobbet. Skönt på ett sätt då tankarna inte får tid att ta så mycket plats som dom annars gärna vill. Träffade dock en gammal dam som berörde mig väldigt mycket. Kom hem till henne och efter ett par minuter började den gammla tanten gråta floder. Vad har hänt? Följde som en naturlig reaktion. Min son har fått en stroke, är så orolig för han är dess utom den enda jag har..... Usch det va nästan så att jag började gråta med henne. Försökte trösta henne så gått jag kunde, Krama om den gamla tanten och försöka ge henne lite stöd och förståelse. Usch att man inte kan göra mer en så, så jobbigt att se en gammal kvinna vara så ledsen över sin son, men all förståelse såklart. Vilken tur man endå har att saker och ting inte är värre. Va glad jag är över att veta att dom jag bryr mig om i alla fall är friska och mår bra. Det värmde mig idag.
Klart att mina tankar på S finns där hela tiden, fan varför ska man alltid bli kär i någon som inte är redo eller tillräkligt kär i mig för att det ska funka. Story of my life.... Finns det några bra tjejer kvar där ute för mig? Ska jag orka börja leta igen? Jag vet faktiskt inte.... Och springa runt med nya tjejer var och varanan helg, det har jag redan gjort och jag kan knappast säga att jag tyckte om den personen jag varit då: Det finns inget värdigt i att skryta med hur många hjärtan man fångat, när allt man vill är att få fånga ett. Ett enda som man vill ska släppa in en och låta en få finnas där för evigt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar