30år.... Snart är jag tretio år gammal. Om tremånader närmare bestämt. Borde man inte vara klokare när man är så gammal? Veta vart man står. Veta vem man är?! Shit... Jag vet nog ingenting av det där... Jag vet inte vad jag ska tro om någonting längre, känns som jag inte kan skilja på rätt eller fel längre. Jag vet vad jag tycker är rätt i en sakfråga, men sen går jag och gör tvärt om? Varför då! Fast samtidigt så är det lite skönt också. Kan det va så att jag har börjat ifrågasätta saker och ting omkring mig djupt in på grunden. Är det kanske så att jag håller på att förändras, är det så att jag redan HAR förändrats i mig själv? Jag tror det.... Hum, ska man då alltså behöva lära känna sig själv om och om igen här i livet? Det kanske är så, man kanske faktiskt måste det. Lite komiskt att den man lever närmast, alltså sig själv kan vara lite främande och mystisk. Att man kan dölja saker för sig själv och samtidigt bjuda på spontana överaskningar! Nått jag börjat lära mig om mig själv som jag alltid trot va tvärt om är mitt behov av förändring. Jag börjar fundera på om det "vanlig" livet är något för mig? Jag tror jag är påväg att växa fram till en ny person. En ny resa tar sin fart och jag tror den kommer ta mig långt här ifrån...... Och jag kommer vara fri...

Tja!!! Tillbaka igen... Så vad har hänt sedan sist, allt och ingenting. Lägenheten är såld, letar nytt. Vietnam va grymt, fick värkligen leva ut livet till fullo där. En dag ska jag åka tillbaka dit helt klart! :) Tråkiga saker har också hänt tyvär. Skickade ett julkort till S, inget svar. Tråkigt men kanske helt rätt endå om det inte ska vara vi två. Bär med mig henne varje dag i tankarna, mendet funkar och framförallt hoppas jag att hon mår bra och är lycklig. Min Mamma som stått mig närmast har jag brytit kontakten med. Hon har visat sig från en sida värken jag eller resten av familjen trode va möjlig. Hoppas hon endå mår bra vart hon nu än befinner sig, kommer alltid minnas dig så som du va, inte som du är nu....

I woke up today

feeling pleasantly guilty

yeah I was worried about the things I'd said

the things I'd done

and in my dreams last night

I found a love so right

where did she come from

where'd she go?

I don't know

is she coming back?

love... don't keep me hanging on,

I should've known

it was only a dream,

just a dream

and if you remember me,

I will remember you

and when I find myself,

then I'll find you

yes it's true,

then we'll meet again

I dreamed that I was calm,

dreamed I was satisfied

I found euphoria

and it was mine, mine all mine

I thought of my past loves

I've had a few now

I've had my share,

of the good and bad

makes me glad

I've had both you see

love... don't keep me hanging on,

I should've known

it was only a dream,

just a dream

and if you remember me,

I will remember you

and when I find myself,

then I'll find you

yes it's true,

then we'll meet again

"in my dreams..."

Även om du aldrig kommer läsa det här och även om våra hjärtan korssas igen, så hoppas jag att du vet att du var fin så som du va, skulle inte ändra på en enda grej. Love

Haha vastnade för ett beat jag hörde på tvn och började ploj rappa här hemma i typ en kvart. haha och jag som "hatar" rap

Oj va slut jag är effter natt jobb och innebandy träning. Ska bli så sjukt skönt känns det som att bara slappa med sin lilla fina Virus ikväll. Hänga lite med honom innan han ska få bo hos mamma och pappa i två veckor när jag är borta. Skumt Med saker ibland, Inatt kändes allt så hopplöst och tomt, Nu känns det helt ok. Känner mig ganska stark faktiskt! :) Funderade lite över det i bilen på väg hem idag från jobbet presis. Usch va lite och svag jag känner mig tänkte jag, men sen slog det mig att det är jag nog inte. Jag har gått igenom både det ena och det andra i mitt relativt unga liv. Förlorat sånt som varit mig kär, nästan allt faktiskt kan det kännas som. Men inte riktigt allt, jag har några underbara vänner, få men det räcker gott och väl för mig. Har fått en fantastisk kontakt med min mamma. Hon är nog den som förstår mig bäst och vet presis allt som har hänt i mitt liv, så otroligt tacksam för att ha henne. Och bara för att man är ledsen och knäckt betyder det ju inte att man är liten och svag. Jag landar ju alltid på fötterna och ger sällan upp hoppet helt om saker och ting. Tror väldigt gott om mäniskor, kanske lite på gränsen till dumdristig eller blåögd på den fronten hahah. Nä men skämt och sido, jag tror gott om dom allra flesta, till och med ibland när jag inte blir behandlad så som jag kanske borde bli. Alla har det tufft ibland och någonstans så tänker jag väl att det beror på att det är så om någon beter sig illa. Fick höra för ett tag sedan att jag kanske borde tänka mer på mig, att oavsätt hur tufft jag själv har det så tar jag mig tid för andra. Kanske var det därför det blev så tufft med mitt X. Va svårt att veta vart jag hade henne då hon verkade må dåligt. samtidigt så hade jag nära omkring mig som mådde dåligt. Va helt enkelt svårt att sätta mig själv först och se till mitt egen bästa. Va det då fel att göra så? Nä jag tycker inte det, hade inte gjort något anorlunda. Jag vill bry mig om andra! Så kan dom väl bry sig om mig och stötta mig sen haha :) Det borde ju vara att dra jämmt med varandra :)

Tröt på att vara så naiv, att jag aldrig lär mig... Drömmar som aldrig kommer gå i uppfyllelse, ett tel samtal som aldrig kommer komma....